Möt styrelsen ― tre frågor

Tre frågor till Andreas Lind

Andreas Lind är kommunchef i Piteå och ledamot i styrelsen sedan juni 2021.

Välkommen till styrelsen, varför engagerar du dig i Institutet Dans i skolan?

Piteå har varit starkt engagerat ända sedan Institutet Dans i skolan grundades. Som jag har förstått det har samarbetet varit mycket givande. Jag ser det som naturligt att jag som kommunchef engagerar mig i en så pass viktig fråga för kulturen och för barnen i denna fina kommun.

Vad har du för erfarenheter av dans och dans i skolan? 

Väldigt begränsad. Jag har närstående som genom åren varit starkt engagerad i dans och jag har alltid uppskattat att se på dans i alla dess former. Mina barn har även dansat breakdance i många år och jag har sett vad duktiga pedagoger kan göra för barnens självkänsla, deras förmåga att uttrycka sig fysiskt och inte minst för sammanhållningen i gruppen.

 

Dans i skolan är ett utvecklingsarbete, vad krävs för att fler elever ska få dans i skolan?

Det är för tidigt för mig att säga. Jag har precis påbörjat styrelsearbetet och jag imponeras av det jag hittills sett i verksamheten. Att jag nu ska uttala mig om detta känns förmätet, jag ser istället fram emot att steg för steg sätta mig in i verksamheten och så småningom kunna svara på vilka som är de bästa stegen att ta framåt. Till dess känner jag mig trygg i att andra i verksamheten och i styrelsen kan ge ett fullgott svar!


Tre frågor till Elisabeth Sörhuus

Elisabeth Sörhuus är tidigare rektor och  seniorkonsult/rådgivare i skolfrågor.

Varför engagerar du dig i Institutet Dans i skolan?

Jag vill förmedla alla positiva erfarenheter jag har av dans i skolan. Jag har sett så många fantastiska exempel på elever som blommar upp när de får dansa och även personal i skolan som blivit engagerade utöver det vanliga när vi haft dans, så det känns roligt att kunna ge konkreta exempel på vad man kan göra.

Hur har du arbetat med dans i skolan?

Min främsta uppgift som rektor var att se till att dansen fanns kvar. Många startar med dans och uppfattar all glädje och alla fördelar, men skär ned eller tar bort dansen när det uppstår ekonomiska problem och det blir nödvändigt att göra nedskärningar. Dans är inte obligatoriskt och därför är det lättare att ta bort dansundervisningen än något annat. Jag såg till att vi alltid hade dans i någon form med utbildade danslärare och skar ned på annat, när vi var tvungna att göra besparingar. Jag uppskattade alltid danslärarnas professionalitet. De kunde lägga ned hur mycket tid och arbete som helst på att få eleverna att lyckas och alltid med höga ambitioner i fråga om musik, koreografi, rekvisita och utstyrsel.  De arbetade systematiskt och alltid med ett mål i sikte, som ofta var en föreställning. Och när applåderna kom såg jag glädjen i elevernas ögon och  hur deras självförtroende växte ! Vi hade också ibland dans för personalen ( t.ex. flamenco) och engagerade föräldrar när det gällde dans från olika kulturer.

Dans i skolan är ett utvecklingsarbete, vad krävs för att fler elever ska få dans i skolan?

Fler i skolans värld måste på nära håll få uppleva vad dansen kan ge för att riktigt förstå vilka värden det finns i riktig dansundervisning. Rektorer, som är ytterst ansvariga för sina skolor, är viktiga i sammanhanget. Många rektorer har inte mött dansen när den utövas av professionella lärare och sett resultatet. Vi behöver ge rektorer och andra beslutsfattare upplevelser av dans. Vi måste sprida massor av exempel på vad dans är och vilka värden dansen skapar. Vi måste också beskriva hur dansen kan interagera med andra ämnesområden i skolan.