Dans är ett ursprungligt språk och har alltid varit en viktig form för kommunikation mellan människor. Enligt läroplanen ska skolan sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen (Lgr 11) och enligt läroplanen för förskolan (LpFö 18) ska den ge varje barn förutsättningar att utveckla sin identitet och känna trygghet i den samt medvetenhet om rätten till sin kroppsliga och personliga integritet.
Långt innan barnet uttrycker sig på annat sätt uttrycker det sig med sin kropp. I dansen tar man tillvara barns och ungas genuina behov av lek och rörelse. Att dansa är icke verbal kommunikation där dansen är språket. Dansen har inte haft en stark ställning i skolan. Inom ämnet idrott och hälsa ingår dansen och då är det dansen som umgängesform, den folkliga dansen och sällskapsdansen som eleverna möter. Intresset och ansvarstagandet för dansen ser mycket olika ut i skolor och förskolor. Idag möter förskolan och skolan många nya barn från andra länder. Dans överbryggar gränser mellan människor, länder och kulturer. Att dansa varandras danser är att ta del av varandras kulturer. Då skapas förståelse och delaktighet.
Dansen, som konstform, där eleverna stimuleras att uttrycka sina egna idéer, tankar och känslor i dans eller visa upp en dans som är koreograferad, har tidigare varit sällsynt i förskola och skola. Nu ökar intresset för dans i skolan från förskola, grundskola, gymnasium till högskola. Det handlar både om eget utövande i dans och mötet med dansen som scenkonst. Obligatorisk dansundervisning i grundskolorna under ledning av danslärare finns i ca 100 kommuner och många vill nu också förankra dansen i förskolorna.
Dansen som uttrycksform har inte haft en stark ställning i samhället. Det har varit mycket svårt att bredda intresset och öka ansvarstagandet för dansen p.g.a. fördomar, okunnighet och stämpeln av exklusivitet. Dansen som uttrycksform har inte haft en tydlig plats i skolan eller förskolan i jämförelse med andra uttrycksformer t.ex. bild och musik.
Regeringens satsning Mer rörelse i skolan handlar om insatser för att fler barn och unga ska röra på sig varje dag. De senaste årens rapporter visar att många barn och unga rör sig alldeles för lite. Kraven på mer rörelse i förskola och skola passar särskilt väl in på Dans i skolan. Det finns många goda exempel på att dansen är en viktig form av fysisk aktivitet som når många inaktiva som inte attraheras av traditionellt idrottande.
Dansens betydelse för barns och ungas utveckling och lärande har stöd i forskningen. Eva Bojner Horwitz är professor i musik och hälsa vid Kungliga Musikhögskolan, forskare inom neurovetenskap vid Karolinska institutet samt ordförande för Institutet Dans i skolans vetenskapliga råd. Hon skriver att ”Dansen når vårt medvetande på ett djupare plan än vad orden förmår och kan bidra till ökad empati och livskvalitet. Den kan också påverka inlärning och minska smärta”.
Det finns ett stort kroppsfientligt kulturarv som drabbar barns rättighet att få tillgång till dansen i sina vardagsmiljöer förskola och skola. På flera håll ser man att dansen väckt så mycket fördomar så att förskolebarn och elever inte får tillgång till en likvärdig förskola och skola med fokus på barnens utveckling och lärande med hjälp av dansen.
Ytterst få vuxna har mött dansen som uttrycksform och förknippar inte dans med kunskapsutveckling. Samtidigt finns det tidigt hos barn ett naturligt behov av rörelse och dans och det är viktigt att de får möta vuxna som uppmuntrar detta. Det finns stora möjligheter att utveckla området Dans i förskolan i hela landet och flera förskollärarutbildningar visar också intresse för att ta in dansen och danspedagogiken i sina utbildningar.
Det finns starka skrivningar i förskolans och grundskolans läroplaner som synliggör barnens rättighet till att utvecklas med hjälp av dansen som uttrycksform. Behovet av danskompetens är stort i skolor och förskolor då lärare, fritids- och förskolepersonal sällan mött dansen i sina utbildningar. Det är nu viktigare än någonsin att i en tid med pandemi, ökat våld och stor ohälsa i vårt samhälle ge barn och unga en likvärdig skola med stärkt kvalitet så att de får tillgång till konst, kultur och särskilt till dansen och det egna skapandet.
Nu vill förskolor få hjälp med dans och lärande med utgångspunkt i olika aspekter såsom den motoriska, sociala, emotionella, kulturella och estetiska. I dansen stärks barnens kroppsmedvetenhet och motorik och samtidigt utmanas fantasi, uttryck och det egna skapandet både som individ och i grupp. Från forskning och beprövade erfarenheter lyfter man fram hur viktigt språk dansen är för förskolebarnens utveckling och lärande.
Anna Lindqvist, universitetslektor för tillämpad utbildningsvetenskap och forskare inom dans och genus vid Umeå universitet skriver i sin avhandling ”Dans i skolan-om genus, kropp och uttryck”: Dans väcker ibland reaktioner och känslor, vilket ger tillfällen att samtala om genus utifrån barnens perspektiv. I dansundervisningen som handlar om kroppen, rörelsen, uttrycket och upplevelsen finns en direkt kanal till (genus)diskussioner.
I den nya läroplanen för Förskolan LpFö 18 öppnas nu upp för dans i förskolan. Formuleringar i styrdokumentet har resulterat i att många förskolor vill introducera och förankra området dans och lärande. Målen i LpFö 18 kan uppnås genom att barnen får tillgång till dansen som uttrycksform och får utforska dans och lärande utifrån flera aspekter.
Leken och dansen är grunden för utveckling, lärande och välbefinnande. I leken och dansen utgår man ifrån barns genuina behov av att få utforska, fantisera och skapa med hjälp av kroppen, rörelserna och uttrycken. I leken finns de tvära kasten mellan fantasi och verklighet och genom dansen får barnen möjlighet att inspireras, imitera, fantisera och skapa. Dans stimulerar fantasi, inlevelse och delaktighet. Dans är ett unikt språk och en viktig fysisk aktivitet för barn där de får utveckla kroppsmedvetenhet och motorik samtidigt som de får tillgång till hela sitt känsloregister och uttrycka sådant som bara går att berätta genom dans.
I LpFö 18 lyfter man tydligt fram att barnen ska ges tid, rum och ro till eget skapande. De ska få möjlighet att utforska, reflektera kring och beskriva sin omvärld. I dansen och dansundervisningen i förskolan finns stort utrymme för eget skapande.
Dans är den uttrycksform som förskollärarstudenter fått minst av. Det är därför viktigt att dansen nu introduceras i förskollärarutbildningar runt om i landet, se Lindqvist, Anna (2019) i Bortglömda kroppar i ett akademiserat förskollärarprogram – om förskollärares lärprocess, På Spissen, Vol. 5, sid 43-64. I LpFö 18 lyfter man fram att förskolans arbetslag ska verka för en god och tillgänglig miljö för omsorg, lek, rörelse, utveckling och lärande. Dessutom ska förskolepersonalen inspirera och utmana barnen att bredda sina förmågor och intressen på ett sätt som går utöver könsstereotypa val.
De flesta som arbetar inom förskolan har nästan aldrig fått några kunskaper i dans eller danspedagogik inom sina utbildningar. Musik, litteratur och bild har alla fått möta under skol- och högskoletid men dansen som uttrycksform har varit mycket sällsynt.
Erfaren förskolepersonal och lärarutbildare vid förskollärarutbildningar uttrycker att dansen ofta är ett relativt oprövat språk i förskolorna och nu måste man förankra dansen bättre i förskolor och i förskollärarutbildningar.
Efter #MeToo-uppropen hjälper Institutet Dans i skolan förskolor och skolor att utveckla arbetet med värdegrund, jämställdhet och samtyckeskultur. Dans, uttryck, genus, identitet och empati utforskas i olika skol- och förskoleprojekt.
Under 2021 startar ett pilotprojekt med dans i förskolan i ett antal kommuner. Förskolebarnen får dansa under ledning av danslärare och förskolans befintliga personal får kompetensutveckling i danspedagogik. Ett nätverksbyggande mellan pilotförskolorna och förskollärarutbildningar är under uppbyggnad för att introducera och förankra dansen i förskollärarutbildningar och i fler förskolor.